- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
79

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De bröstsjukas stad. Af Valfrid Spångberg. Med illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skull. Det gäller om affärsinnehafvarna och deras
biträden, om hotellvärdarna och en stor del af deras
tjänstepersonal, och det gäller om handtverkarna. Det
är f. d. luftgäster, som raka ens skägg, klippa ens hår,
som laga ens rockar och skor, och Davos’ ende tiggare
hostar af sina illa medfarna lungors fulla kraft, där
han vandrar fram med sin påse.

Davoserdalens gamla invånare ha för sin räkning
just icke behållit mer än boskapsskötseln, knappt ens
den öfverallt. Trots den betydliga höjden öfver hafvet

— 1556 meter — finnas i Davos under somrarna
gröna ängar, som ge boskapen bete. Någon
spannmålsodling förekommer däremot knappast. Endast på en
och annan väl skyddad bergsluttning göras försök att
få hafre och korn att gå.

Handeln med Veltlinervinet ha urinvånarna heller
icke alldeles släppt ifrån sig. Detta billiga, men rätt
goda vin hämtas på vintrarna från Veltlin — som,
beläget i närheten af Comosjön, någon gång i tiden
lär ha varit en lydprovins under Graubiindten — och
föres öfver alppassen till högfjällsdalarnas källare, där
det behandlas efter någon metod, som påstås under
månghundraårig tillämpning ha visat sin förträfflighet.

Innan vi lämna Davos, måste vi pröfva denna
äkta Graubundnerdryck. Den är ganska ofarlig, men
läskar och stärker och ger oss — hoppas vi —
infödingens nyktra spänstighet, så att vi med lätta fötter
kunna vandra uppåt höjderna och säga fjällen och
Davoserdalen farväl. Vi följa den ganska breda stig,
som i bekvämt sicksack slingrar sig upp åt
Strela-passet. Den smalnar snart, och innan vi ännu nått
skogsgränsen, börjar den förlora sig bland snödrifvorna.
Men vi gå på i alla fall. Vi, som andas med starka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free