Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skymningshistorier. Af Karl Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hon ej vet att jag är där helt nära. Men det är
hon lifslefvande, jag ser barmen höjas och sänkas af
lugna andedrag, ser de genomskinliga lockarna kring
tinningarna sakta fläkta för luftdraget och brasskenet
skimra i de vakna ögonen.
Jag bara målar, har inte en tanke på att rusa
fram och slita henne till mig eller ens att tala till
henne — bara målar och känner ett jubel stiga inom
mig, så att jag är nära att svindla. Känner
musklerna spännas och nerverna darra som om något
mjukt och ljumt vidrört dem. Och jag öfverraskar
mig med att gnola en gammal glad slagdänga medan
penslarna dansa öfver duken, och till sist öfverraskar
jag mig med att skratta högt, då jag ser på
porträttet, som snabbt närmar sig sin fullbordan.
Då jag ser upp igen är hon borta. Försvunnen
och förtonad lika ljudlöst och plötsligt som hon kommit.
Men mitt verk var färdigt. Och det blef mitt
mästarprof. — —
Målaren teg, och det vardt en stunds tystnad,
under hvilken alla tre tankfullt betraktade målningen.
Därefter tog mannen vid pianot till orda — han
spelade alltjämt ett improviseradt ackompanjemang
till sitt tal, hvilket ljöd snarlikt en entonig deklamation,
och han log.
— Det är icke godt för människan att vara allena,
sade han. Gud skapade människan sig till ett
be-läte. Bas och diskant skapade han dem.
Det är icke godt för basen att vara allena . . .
Mörka och djupa ackord blir det, de äro dofva
och tunga som ett rullande haf under åskmoln. Men
det blir ingen melodi, ingen glimt sol genom molnen
och inga hvita segel på det mörka hafvet — inga
vajande glada vimplar.
Men ibland, när jag sitter i mörkret och längtar
.och låter hafvet rulla, hör jag liksom en aflägsen ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
