- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
91

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skymningshistorier. Af Karl Erik Forsslund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som ännu lågo kvar i den svarta luften, långsamt
förtonande mellan husväggarna. Det var stilla och
öde, men det var ingen stärkande sömn, ingen lugn
och skön hvila. Lifvet höll endast andan ett
ögonblick, det hade dignat af trötthet och låg nu utsträckt
i sömnlös vanmakt; man kunde höra hur det vred
sig i mörkret och hur dess hjärta klappade hårdt och
ojämnt.

Då föll tröttheten blytung äfven öfver mannen
i kammaren. Han släckte ljuset och kastade sig på
sängen. Det fick gå som det ville med allt det andra.

Hans tankar jagade mekaniskt och i vild oro
vidare på de mörka vägarna. Han låg och tiggde
någon osynlig makt om sömn och kände sig slutligen
nära att domna bort.

I denna vakna dvala tyckte han sig plötsligt höra,
hur stolen framför skrifbordet knarrade som om någon
satte sig där. Han lyssnade spändt — nej, allt var
åter tyst, och han sjönk tillbaka i dvalans dunkel.

Men efter en kort stund väcktes han åter af
samma ljud, satte sig upp och stirrade genom mörkret,
men skönjde intet. Han hade emellertid knappt lagt
sig ned, förrän ett nytt ljud susade genom tystnaden

— det lät som raspandet af en penna, svagt men
oafbrutet och löpande snabbt.

Han tände ljuset — lågan fladdrade till som om
något sväfvat förbi den, men alla ljud voro
förstummade och intet stod att upptäcka i det tomma, kalla
rummet.

Han släckte ljuset och mumlade något om
hallucinationer och sitt uppjagade sinnestillstånd. Och åter
kom dvalan och åter väcktes han af samma knarrande
och samma raspande; att de måste härleda sig från
skrifstolen och bordet var honom fullt klart, men
likväl var hela rummet lika tomt, när han återigen
tände ljus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free