Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hus. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller gapande som natten i den oioliga julidagern.
Ett spöktåg af gestalter... de röra sig, upplösas och
gripa in uti hvarandra likt ovädershimmelens svarta
skepnader. Och genom den långsmala
fönsteröppningen slår ut fuktig imma . ..
I dag för femtio år sedan ...!
Så lindarna blommade och hvad himlen var blå,
blå, blå. Luften stod öfvermättad af kryddade dofter
från vallmo, rödklöfver, ärtblommor, från herrgårdens
jasminer, från ängens konvaljer och från skogens pyrola,
linnsea och smultron i knopp. Smörgul lyste rågen,
och så godt som mellan hvartannat af de glesa, stripiga
axen nickade leende blåklint och yfvig gulborst.
Men där borta höjde lärkan sina vingar, kretsade,
som drucken af fröjd, högre och högre, tills hon med
ens stod stilla och jublade nästan bristande. Likt
kristalldroppar föll det ned öfver sankmark och gärden,
slippriga af lera, och till svar blinkade vattnet solvarmt
flere tum öfver det odikade fältet.
En stor stillhet härskade. Någon gång dallrade
den ljusmättade luften till af en byrackas hesa
gläfsande eller af en väfstols dofva dunkande innanför
ett tillsmetadt fönster eller af en plöjares säfliga rop.
Men ingen maskin, ingen såg, ingen ångpipa hade
ännu stört dalens frid. Intet timrande af hus
förspordes. Vid skogsbrynet lutade smutsgrå torparkojor
som till fall, och en och annan jordhytta med tak
af torf stack upp. Nere i den skönt kuperade dälden
lågo strödda bondgårdar, något större än
torpar-stugorna och försedda med trånga utbyggen.
Skyller-kurar liknade dessa, blåmålade invändigt, där ett
ytterligt smalt bräde inbjöd till tvifvelaktig hvila. De små,
små rutorna, skiftande som fotogen på vatten, lågo
ett par tum från jorden, och envist klamrade sig
fähusen intill stuguväggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
