Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hus. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På böndernas vidsträckta ägor växte en tunn,
mager skörd af hafre, gräs och här och där råg. Men
ögat gladdes allestädes af smörblomster, stjärnblommor,
hundkäx, blåklockor, prästkragar och käringtänder.
Belåtet grymtande luffade grisen in och ut genom
kökets låga dörr. Där inne var stinkade kvaft och
luktade af dålig sprit. Öfverallt hade hönsen satt
märken. De flögo upp på sofflock och brödspett, och
deras närgångna flaxande skrämde husets ättling i
furu vaggan till gallskrik, så att brödsudden hotade att
kväfva honom.
Borta i fållbänken låg bondfar midt på Guds
blanka dag och mumlade med näfvarna om flaskkruset.
Där ungmor gick omkring i tunga manssysslor, var
hon rätt belåten att hafva honom ur vägen. Han
gjorde dock icke för ett grand nytta. Hvit var hon
af det eviga nattvaket, ty far höll huset vid lif dygnet
om. Hennes drag voro åldriga, och hon gick
platt-bröstad och böjd som en sjuttioåring. Men
alltsammans var ju, som det skulle vara. Så långt bort i
världen, hon kände till, gingo alla själfägande män
minst nio månader om året döddruckna af
hemma-gjordt finkel. Eller ock drogo de som vilda sällar
fram på vägarna, körde foror och förstörde penningar
på gästgifvargården. Undantagen kunde man ju knappt
räkna med.
Drängen och kvinnfolket fingo sköta landtbruket.
Mer än en gång kväfde ogräset rågsmulan eller den
fick ruttna bort eller bärgades så sent, att man
vintern därpå nödgades äta enbart hafrebröd. Det enda,
som passades på, var potatisen. Och man menade,
att det andra, det fick nu så vara, till och med att
far räckte barnen brännvinskoppen i stället för mjölk.
Men att ryckas från bärgningen af linet till kläder
eller från fårens klippning för att hacka och ansa den
där dyrbara skatten, det var nästan besvärligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
