Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hus. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att de gjort något särskildt ondt den dagen, och
icke var det sagdt att ondt skulle vederfaras dem,
därför att far nalkades. Det var bara ändå så där
–en allmän känsla af att aldrig vara säker och
att det alltid var bäst att hålla sig ur vägen.
Samma förhållande om morgonen, då de kammade,
tvättade och väl snutna stodo utanför dörren till fars
rum för att hälsa god morgon och afsynas. Det var
ett blinkande och ett hviskande, och ingen ville lägga
handen på låset. Icke fingo de handklapp då heller
— icke alltid — ånej — det var bara den dumma
rädslan.
Majoren förstod alltsammans, där han skred fram
torr och mager, stödd på sin stora, bruna rörkäpp
med dess hvassa udd. Det roade honom — sådant
var riktigt och hälsosamt — och han log. Majorens
leende var så besynnedigt. Man tyckte, att han
i stället grät, näsvingarna flögo, ögonbrynen skötos i
vinkel, de små bruna ögonen lyste på ett sätt, som
mycket väl kunde tyda på förtviflan, och öfver de
tjocka militärmustascherna stodo kindkotorna ut starkt,
munnen såg man aldrig. Denna egendomlighet kände
majoren till pch ibland roade det honom att skrämma
folket genom att gå och köra ut dessa kotor, medan
han invärtes skrockade af skratt.
Ut på trappan kommo nu mamsellerna Antoinette
och Leontine, majorens döttrar i första giftet. De
buro flata bleckbunkar och voro klädda i hemmasydda
halfhandskar och stora stärkta kråkor, hvilka skymde
allt utom vägen rätt fram. Synbarligen var det
flickornas afsikt att vika af åt gungbrädet till, men
vid åsynen af majoren rodnade de och styrde kosan
mot ärtlandet. Båda voro långa och kantiga som
fadern och med utseenden, som man efteråt aldrig
ihågkom. Deras ålder kunde man icke afgöra, och
de liknade hvarandra som bär. Genom att icke en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
