Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hus. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år öfver precis samma golftilja ... åh, åh .. . Och att
hon skall kunna se intryckt på ögats näthinna hvilken
af salstapeternas pelikaner det är, som skymmes af
rosetten på stamfars bild! En dag hade hon i sin
ångest nödgats räkna alla dessa pelikaner. De voro
149. . . Åh, måtte ingen människa ana allt detta, då
spärrade man väl in henne.
Något fick en gång makt med henne så starkt,
att det icke kunde kufvas. Hon längtade att se —
Stockholm. Längtade så vildt, att saken verkligen
drefs igenom och hon en dag befann sig, omgifven
af askar och byttor, sittande i den stora berlinaren,
på väg upp — till det underbara. Resan skulle taga
åtta dagar. Men på tredje morgonen upphanns hon
af ett ridande ilbud från hemmet. Majoren hade fått
sin stora, våldsamma höstpodager, och döttrarna stodo
rådlösa.
Sedan blef det aldrig af. Nåja, nu var längtan
och alltsammans öfver. Nu hade det samlats i en
besynnerlig benägenhet för att — sofva. Hvarje dag
så fort solen gick ned, började hennes ögonlock falla
igen, och ingenting kunde hejda hennes gäspningar.
Hon längtade efter sängkammaren som drinkaren efter
ett rus. Väl där uppe, klädde hon brådskande af sig,
knöt nattmössan i en bred, prydlig rosett under hakan
och kröp under täcket. Ett stilla leende öfverfor
hennes ansikte, och hon mumlade, redan halft i sömn:
»Herren vare tack, att den dagen gått, sängen är
vår bästa vän.»
.. . Men ut öfver dalen ljöd nu plötsligt
vällingklockans första uppryckande di-hing, då-hång.
Nere på åkern stoppade plogen, och torparen
klampade långs tegens renar upp mot sin koja. Djupt
fick han böja hufvudet för att träda in i det skumma
kyffet. Solen sken in genom bjälkarna och genom
små gluggar, hvilka om natten täcktes med bräder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
