Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hus. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men kojans luft var tät af inbiten rök och fukt och
allehanda dunster.
Som han var, täckt af grus och smuts, slog mannen
sig ned på en stol eller helst på golfvet. Mor tog
träskedarna, som lågo i spiseln, torkade af dem på
sin mullgrå kjol och gaf en åt hvar familjemedlem.
Därpå satte hon grytan, svart och skroflig, framför
dem, och små och stora började äta, doppande sina
skedar gemensamt i vattgröten, utspädd med spisöl.
Endast någon gång bestods svagdricka, och först till
kvällen kom potatisen, doppad i saltvatten. Tysta
och allvarsamma spisade alla, så länge grytans
innehåll varade, och intet leende hade någonsin kryddat
den eländiga maten. Efteråt släpade mannen skorna
efter sig ut på backen ... låg där på rygg och stirrade
in i det gyllene soltöcknet och kände sig konstig af
vallmons ångor och hörde som i en dröm hur fritt
och lätt hon drillade, hon lärkan.
Uppe i herrgårdssalen rådde kyligt skumrask och
familjeporträtten bligade ned hemskt i svart och
blod-rödt. Vid bordets ena långsida satt majoren i stoppad
skinnstol och midt emot husfrun på en pinntaburett.
Sedan följde barnen efter ålder, de yngsta stående
framför sina tenntallrikar med lungkorf och rofmos.
Rak måste man stå, icke på ett ben, och den, som
tappade skeden i golfvet, fick gå fram och utstå tre
handplagg.
Alla tego, då far icke tilltalade dem. Från den
läckra, stekta skinkan och de rykande ärtskidorna
framför majoren uppsteg en retande doft och spreds öfver
bordet. Lilla Rutger började blifva orolig, där han
stod, en rodnad steg högre och högre på hans ansikte,
och redan sutto tårarna i halsen.
Detta undgick icke majorens skarpa blick. Han
satte en bit af det doftande fläsket på sin gaffel, lyfte
och höll den orörlig i luften. Vid bordet vågade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
