Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hus. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men på vägen talade rättaren säfligt förnuft.
»Så går det, sir du, när en ä’ framfusen och vill
undervisa lärdt folk.»
Men torparsonen vaggade långsamt fram och
upprepade mekaniskt:
»Han slo’ mej.»
Då bannade rättaren:
»Var inte jolmeter, pojkvask, vi ha la en milder
herre. Nu för tia tör en knappt putta te en dräng
med spö. Du skulle sett i forna tider.. . han patron
borta i Viken, han kunde slå drängakräken, så det
skrällde som i bensäckar. Men folk vet inte, när de
har’et godt. Nu vill torpare äta sill te sina potäter
som herrskapera.»
Hvad middagsluften stod underligt stilla och
brände, och så kväljande tungt med all lukten från
örterna.
Plötsligt föll gossen omkull och låg hvit och orörlig.
En mager kvinna kom utrusande från en koja
på backen. Hon jämrade sig och träskorna smällde
mot småsten.
»Jestanes Per — a’ du fallen — och på själfva
din födselsdag — du kunne la ätit brökakan jag bjö
dig i morse — nu ä’ du la rent hongriger ... Men si
jag och ungarna — det ska nu alltid gå först.. . Per,
hör du ...»
Följande dag var torpar Erikssons Per försvunnen.
Vid mors skinnbibel satt fastsmetadt ett stycke papper.
På detta var med kol ritad en klumpig hand, hvars
rakt utsträckta pekfinger vidrörde ett fyrkantigt hus
med fönster, två rader ofvanpå hvarandra; en jättehög
dörr och skorstenar, som röko af alla krafter. Under
stod mödosamt präntadt efter bibelns bokstafstyper:
»Per går te stan.»
Det var i dag för femtio år sedan!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
