Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hus. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankarna, oro och glädje om hvartannat. Planer kastas
upp, ögon börja se, öron fyllas af främmande ord
och hjärnor af sällsamma begrepp. Och aldrig är
årets sista dag lik dess första...
Hu—uij!
Utför skogsvägen från nya herrgårds villan kommer
bicyklande glasverandans brokigt klädda ungdomsskara.
Glammet stiger mot skyn.
I spetsen flyger fram en gubbe med hvitt hår
och blå, skarpa ögon.
»Farfar på velociped — Gud så lifvadt! —
farfar som i dag fyller sjuttio år!»
Svärmen slår ned öfver det gamla huset och
surrar Justigt in och ut.
»A, det gamla stiliga huset — att det skall
rifvas ... ohyggligt, barbariskt.»
»Så ’samlad’ man blir i små, låga rum!»
»Ja, tänk så harmoniska människor voro förr, så
stilla, behärskade — stiligt!»
»Då lefde personligheter, äkta känslighet.»
»O, hvar finns nu den lilla förfallna, grå, stiliga
kojan med små klara rutor och ren gardinlapp, och
en förnöjd, fridfull gumma med duk i kors öfver
bröstet... och på den snöhvita servietten bibel och
glasögon ... och katten sedan. .. och en liten ko ...
O poesi, du svunnit har!»
»Att tänka på våra otäcka bondherrskapshus ...»
»Nej, en dräng vill numera knappt äta vattgröt...»
»Och bondfröknarna vollma hö i handskar —
rädda om händerna — borde ha ett kok stryk.»
Men ute på farstubrons trappsteg står han,
sjuttio-åringen, f. d. verkmästar Per Eriksson med blottadt
hufvud. Det är första gången han gästar sin sons,
ingeniörens, nya egendom. Han står där rak, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
