- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
117

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hus. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans genomträngande ögon blicka iakttagande ned
genom lindallén — öfver fältet — uppåt skogsbacken.

Han hör dem glamma och pladdra, dessa fria,
glada, unga människor i purpur, azur och lila.

Fönster och dörrar stå öppna. Det är hans
sonson, skalden, som talar.

»Ja, då förstod man att lefva. Nu för tiden ha
vi allt — utom det enda, som ger lifvet värde.»

Per Eriksson vänder sig stilla om.

Den unge mannen, hvilken i detsamma slår sig
ned på en gammal stol med knappt tilltagen sits, reser
sig genast åter och söker, med ryggen stödd mot
rummets vägg, sträcka ut fotterna så godt sig göra
låter.

Bredvid står hans fästmö och ser på honom litet
spefullt.

»Du är trött, skall jag cykla upp och sända Stina
hit med den långa hvilstolen? Kanske du kunde
inspireras till ett litet poem — i empire?»

Skalden rjxker på axlarna.

»Kärleksgnabb», höres hans mor infalla, där hon
i leende beundran stryker hans kind.

»Ser du, mamma», fortfar skalden i matt, gäckande
ton, »jag tror, att Laura på fullt allvar anser att
oljetryck och oxstek — inte bara visa en högre kulturell
ståndpunkt utan också förmå göra folk positivt
lyckligare än bjälkväggar och hafrebröd.»

Då rätar sig den gamle Per Erikson till hela sin
höjd, och hans ögon blixtra till. Han ropar sin
sonsons namn, möter honom där på bron och lägger sin
hand tungt på hans axel.

Och han talar ljudligt med en gammal mans
darrande patos:

»Dina ord skrälla likt kons bjällror!... Ser du
där borta — där den röda stugan nu står? På den
fläcken lefde en gång din farfars mor... du vet det ?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free