Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Velocipeden och dess utveckling. Af Karl af Geijerstam. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan mot slutet af förra århundradet fanns ett
frö till den nutida velocipeden. Denna apparat
kallades »hobby horse», d. v. s. käpphäst. Den utgjordes
af två hjul ställda efter hvarandra samt förbundna
medelst en styf ram, som uppbar sadeln. Ryttaren eller,
som jag snarare skulle vilja nämna honom,
»delin-kventen» satt på sadeln och dref sig fram genom att
med tårna krafsa i marken.
Dessa underliga maskiner förbättrades småningom.
Det första steget togs 1818, då framhjulet gjordes
styrbart. Sådana maskiner kallades xdräsiner». Äfven
trehjulingar, hvilka framdrefvos medelst sparkning,
forekommo. En engelsk vagnmakare, mr Dennis Johnsson,
gjorde dylika maskiner, hvilka fingo synnerligen stor
spridning. Han kallade sina apparater »the
pedest-rian curricle or the dandy horse», d. v. s.
fotgängarens karriol eller sprättens häst. Närstående bild ger
en idé om detta tortyrinstruments utseende och
användning. I
Frankrike brukades dessa
underliga tingestar
ganska mycket. Som
ett bevis därpå må
anföras, att franska
postverket använde
dem på
landsbygden.
 |
| ”Sprättens häst.” Gammalt engelskt träsnitt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
