Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Velocipeden och dess utveckling. Af Karl af Geijerstam. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I likhet med författaren till denna uppsats torde
de flesta af mina läsare erinra sig från barnaåren
dylika velocipeder eller »benskakare», som de i
England kallades. De bestodo helt enkelt af två lätta
hjul (oftast med ekrar af trä), hvilka voro förbundna
medelst en gaffel, som uppbar den fjädrande sitsen.
Sitt namn benskakare förtjänade dessa pinoredskap, ty
den, som färdades en längre vägsträcka på en dylik, blef
så genomruskad, att vanlig gästgifvareskjuts föreföll som
bolster och dun i jämförelse med trävelocipeden.
En parisare mr Magee förbättrade år 1869
velo-peden genom att göra den helt och hållet af järn
och stål, och samma år började man använda ringar
af massiv kautschuk i stället för järn- eller träringar.
Dessa förändringar voro af genomgripande betydelse:
enär de styfva, oelastiska träekrarna utbytts mot mjuka,
eftergifvande ståltrådsekrar, och emedan den hårda
träringen ersatts af en mjuk böjlig kautschukring,
förvandlades hela fortskaffningsmedlet till sin karakter. I
stället för att gå stötvis och skramlande, till obehag
icke blott för den åkandes känselsinne utan äfven för
hans hörselsinne, gick
den nya stålhästen
mjukt och tyst. Det
hade kommit in något
smidigt och organiskt
i dess rörelser. Snart
(1869) se ’/i början
till den höga
bicykel, som
för cirka 15
år sedan var
så allmän
häriSverige.
 |
| Velociped, från 1879. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
