Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fjordhistorier af Fredrik Nycander - Bottenfisken - Måsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så stor fisk i fjorden, sade de. Och det var nog
sant.
De fiskade aldrig mera. Föräldrarna skällde dem
för lata, men de svarade inte ett ord — och hittills
hade de alltid varit oppkäftiga.
De hade de hemskaste drömmar om nätterna.
Alla sågo de Röde Petter ligga med stora stirrande
ögon mellan den sakta vaggande tångskogen på
fjordbotten. De visste sig ingen lefvande råd för den
synen. Och om dagen tyckte de, att han haltade
efter dem. De hörde den galningens rop, att de
måste bättra sig . . .
Till slut fanns ingen annan utväg än att gå till
nattvarden. En för en gick och anmälde sig för
prästen, och när söndagen kom och de gingo fram och
knäböjde vid altaret, bleknade de öfver, att de alla
voro där.
De drucko af vinet och kände sig stärkta. Och
allt efter den söndagen gå de omkring med
bibelspråk eller sjunga psalmverser i stugorna. De ha
blifvit tokiga. De äro kolportörer. Jösses, ett så’nt
elände!
Måsar.
En mås lyfte från stranden och flög ut öfver
fjorden. Solen sken på hans gråhvita vingar.
Han flög långsamt, det var en gammal mås.
Länge hade han älskat denna fjord, ända sedan han
blef flygfärdig och af mor sin lärde sig att dyka efter
en sill. Länge hade han tyckt sig vara herre öfver
fjorden. Men nu var han så gammal och grå, han
var den äldste af alla måsar, och det kändes som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
