Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fjordhistorier af Fredrik Nycander - Måsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han skulle dö. Hans vingar voro inte snabba längre,
hans näbb inte flink, hans ögon inte skarpa. Det
låg en slöja öfver dem, och det var inte soldisen, utan
åldern.
— Ka — ka — ka —
Det lät hest och sorgmodigt. Hans rop hade
inte samma klang som förr. Ekot, som härmade det,
förskräckte honom.
— Kakå — kaka — kaka —
Det var en annan mås, som ropte, en ungmås,
hvit i bröstet. Hans rop var jublande som hans eget
förr i världen. Och ekot härmade den låten, så att
det lät dägeligt. i bergen.
Men det var inte bara en, det var många
ungmåsar, som flögo där omkring på starka vingar. Det
var det nya måssläktet.
Den gamle flög inåt fjorden.
Han stannade plötsligt. Inunder honom lyste
ett sillstim. Då tänkte han, att han skulle pröfva, om
han hade kraft att ännu en gång ta en sill. Han
sänkte sig, rakt ner — det gick inte så hastigt som
förr — så kastade han sig i vattnet med näbben
före . . .
Hej, i detsamma kommo ungmåsarne flygande.
De voro fyra stycken, sköto som pilar ned i vattnet
och höggo hvar sin sill. Där blef ett flaxande och
plumsande, så att resten af stimmet förskräckt satte i
väg nedåt djupet.
Den gamle måsen hade fått fatt i en sill, och
höll med möda fast den i näbben. Ungmåsarne sågo
sig genast om efter mer, och då de märkte, att
gamlingen flög med en glänsande tingest, öfverföllo
de honom på en gång för att ta den ifrån honom.
Och inte ville det mycken strid till för att han skulle
lämna den ifrån sig. Röfvaren kilade i väg med
bytet. Men innan han hunnit svälja det, voro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
