Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturkunnighet och naturforskare i forna dagar. Af Carl Forsstrand. Med 10 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans bok. Det är härifrån han fått den märkliga
skildringen af järfven, som bland annat säges befria
sig från sin stora glupskhets följder genom att klämma
sin utspända mage mellan ett par träd. Det är från
de nordiska hafskusterna, som han fått föreställningarna
om kraken och den stora hafsormen och många andra
vidunder; om hvalar, som uppsluka skepp eller äga
ögon så stora, att ett tjog människor kunna få plats
att sitta på dem, o. s. v. Men äfven sydligare trakter
lämnade stoff åt Olai sträfvan att för utlandet
framställa sitt fosterland såsom rikt på allehanda produkter
och märkvärdigheter. Sverige var ju i enlighet med
Asaläran och de gamla sagorna den manliga styrkans
och kraftens alldeles särskilda hemland, och det är
sålunda naturligt, att Olaus har mycket att orda om de
svenska björnarna, styrkans representanter inom
djurriket. Vi få till och med veta, hur björnarna ibland
bruka röfva jungfrur och ingå erotiska förbindelser med
dem och hur ur en sådan kärlekssaga, med stöd af den
ryktbare Saxos berättelse, konung Sven i Danmark och
hans efterkommande kunde genom Ulfo och Trugillus
Sprakalägg leda sin härstamning från en svensk björn.
Många andra af våra nu för tiden så prosaiska
vilda djur ägde inför Olaus och hans samtid egenskaper,
som måste väcka vår förvåning. Räfven t. ex. besatt
icke blott förmågan att genom låtsad död locka till
sig fåglar utan äfven att fiska kräftor med svansen
o. s. v. Igelkotten förstod att rulla sig på nedfallna
äpplen, så att de fastnade på taggarna och kunde
hemföras till hans bo; men att människor emellanåt
förvandlas till vargar, såsom Ovidius och Plinius påstå,
ville Olaus ogärna tro. Däremot anför han historien
om trädgåsen vid Skottlands kuster, hur svalorna
tillbringa vintern i vatten och stundom uppfiskas
tillsammans med fisk samt hur fiskar, grodor, råttor,
maskar och stenar ibland regna ned från himmelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
