Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sångernas fagraste. Ett bref af Lennart Hennings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släktled efter släktled; så stor, så fager synes honom
den hans lifs lycka, som de spegla. Till sin hjälp tar
han så en list, och vi efterlefvande, vi måste vidgå
att hans grepp var det rätta. Han har fruktat, att
medmänniskan, denna njugga och illvilliga varelse,
skulle knappa af på det storslagna i hans dikt, skulle
mäta, väga och förminska, om hon kunde få lägga till
granskning under sina ögon det, som hans lif var
bil-dadt af, om hon finge veta skaldens lif i dess
verkliga gestaltning. Henne, sångernas fagraste, af hvilken
hans kärlek och hans snille danat en oförgätlig och
oöfverträfflig bild, henne skulle vi, som ej se med hans
ögon och äga de bredvidståendes ifver att underskatta,
tvivelsutan funnit idealiserad, omdiktad, eller för att
ta vårt hårdaste ord, drömd och ljugen, och hans dikt
skulle ha gjort oss orättvisa mot henne och klandrande
mot honom. Men nu kunna vi aldrig spana ut
hennes verkliga drag, nu kan intet blekna den gloria, som
»Solskensvisorna» väft kring hennes hufvud, nu måste
vi tro honom, nu måste vi se med hans ögon, och
vårt motvilliga tvifvel har svårt att komma till tals
gentemot skaldens flammande vittnesbörd. Och det
har gått så som han förutsåg: hemligheten, gåtan med
honom, den sporrar och eggar och vinner makt öfver
tusendens inbillningar. Glömskan vinner honom inte
och hans verk trotsar dess makt och skall göra det
framgent, medan högt förtjänta samtida, som vi veta
allt om och som vi alltså ej äga något intresse för,
allt mer och allt snabbare slöjas i likgiltighetens dunkel.
Det skulle vi frejdsökande och ärelystna lära af
honom, det hemlighetsfullas makt. Men hvem har
mod att som han draga kåpan öfver sitt hufvud?
Vi våga inte dölja våra namn, ty vi äro ej så vissa
som han cm värdet af vårt verk. Och vi borde
likväl gömma undan så mycket hos oss, som vi nu
uppenbara, vi borde inte vara så skrämmande snabba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
