Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1897—Oktober 1898. Af Emil Svensén - Karl Gustaf Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just hans ytterliga samvetsgrannhet, hans ängsliga
vägande af skäl och motskäl, som aldrig läto honom
blifva färdig med en stor sak. Typiskt för honom är
hans till ordspråk vordna yttrande i läroverksfrågan,
att han inför densamma stod undrande och spörjande.
Läroverksfrågan är i hög grad invecklad och svårlöst,
det veta vi alla, och hvarje man i Sveriges land har
rättighet att inför densamma stå undrande och spörjande,
— hvarje man utom en enda, och denne ende är
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet. I
de stora frågor, som ligga inom hans domvärjo, är
han skyldig att hafva bildat sig en egen mening, och
att af all sin makt söka drifva den meningen igenom,
samt därvid insätta hela sin personlighet, annars har
han icke på den platsen att göra. Men sådant var
icke Hammarskjölds skaplynne, och därför blef hans
kall som minister »kun at sporge, ei at svare». När
han drogs med i den Themptanderska ministärens
fall, lämnade han efter sig ett vackert eftermäle,
minnet af ett godt och samhällsnyttigt arbete samt —
många stora reformfrågor olösta.
Kanske hade det varit bättre, om hans eminenta
begåfning och särskildt hans kritiska skärpa under alla
dessa år fått komma vetenskapen till godo från den
nationalekonomiska lärostolen vid Upsala universitet.
Nu togos i stället dessa egenskaper i anspråk för
högsta domstolens räkning, och enligt alla
samstämmiga vitsord har han där på det yppersta sätt fyllt
sitt värf. Af Stockholms stad återbördad åt det
politiska lifvet genom inval i Första kammaren, blef han
genast en af dess prydnader. Men hans tid att verka
där blef kort, ty äfven hans bana vardt, mänskligt
att döma, i förtid afklippt af döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
