Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om 1800-talets bildande konst. Af Georg Nordensvan. Med 6 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kedja af experiment, som böra väcka beundran för
den ihärdighet, de bära vittne om, och för den
kunskap, den skicklighet, de ofta nog uppenbara, men
som göra en tämligen tröstlös verkan, när man tänker
på, hvilken summa af bortkastad kraft de
representera. Att medvetet anstränga sig för att uppgå i
en förgången tids naturåskådning och sätt att tänka
och känna — ty så som konstnären känner, så
skapar han — det är dock, hur intressant det än kan
vara, ett bortkastande af det egna, ett lif på långods.
Konstens utveckling under århundradet är
identisk med konstens frigörelse från de traditioner, den
insnörde sig uti i århundradets början, ett arf från den
närmast föregående tiden. Man kan som en lärorik
och som en kanske nyttig erfarenhet beteckna dessa
årtiondens experimenterande med alla gamla
historiska stilar, men det är likväl ej detta
experimenterande, som utgör summan och höjdpunkten af
1800-talets konst, utan det är de resultat, till hvilka den
nått vid sidan af allt sträfvande från naturen till
idealet eller till den höga stilen. Att en riktning,
byggd på gammal konst, kunnat bidraga till
framåtskridandet, är nog möjligt — gent emot den kalla,
generaliserande och schematiska klassicismen var utan
all fråga den franska romantiken en afgjord
framstegs-riktning — den förde lidelse, rörlighet, glöd, färg i
stället för vackra linier och former, i stället för
sta-tuariska figurer och individualitetslös kyla.
Ro??iantiken — den franska nämligen, ty den
tyska blef en steril riktning, som åstadkom en dödande
ledsam kartongkonst med ringaktning för det
koloristiska elementet i måleriet och därtill med mera god
vilja än förmåga i det tekniska — romantiken blef
öfvergången till realismen, tack vare den färglust och
det studium af solljuset, dess främste bärare, Delacroix,
förde in i måleriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
