Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyssnandet. Några betraktelser af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det behofvet att se och mottaga hänsyn och
hän-gifvenhet — och att sålunda för oss själfva och andra
höja tillvarons värden — som gifvit upphof till de
sällskapliga seder, hvilka särskildt detta århundrades
närmast föregående sekel bragte till en fullkomlighet,
den vår tid ytligt bedömt såsom en visserligen fint
utarbetad men död form, hvars tryck man
undandragit sig. Och helt visst var det mycket af det
sirligt cirklade i väsen och vanor, i tal och skrift, som
vi med full rätt låtit vika för en större naturlighet, en
rikare individualisering, en spontanare ärlighet. Men
det innersta syftet med de sirliga maneren var något
lefvande, var önskan att »göra alla nöjda med sig
själfva och hvarandra», en stor konst, hvars innersta
hemlighet gömmes i det gamla budet: att göra
människorna allt, hvad vi vilja att de skola göra oss!
Vårt århundrades människa har omsatt sin
medkänsla för sitt släkte dels i en storartad filantropisk
verksamhet och dels, som sagdt, i vetenskaplig
iakttagelse och psykologiskt fördjupad, konstnärlig
skildring. Men den af järnvägar och ångbåtar, telegraf
och telefon, affischer och tidningar, velocipeder och
spårvagnar — snart äfven af automobiler, ballonger
och flygmaskiner — omtumlade, arma nervbunt, som
endast af själfbedrägeri ännu kallar sig nutidsmänniska
— denna olyckliga nervbunt har icke längre tid, och
förlorar därigenom äfven håg och vana, att sysselsätta
sig med de skilda individerna af sitt släkte. Och allra
minst har man ro att, under sin tillfälliga eller varaktiga
beröring med den enskilde, fördjupa sig i utbytet med
denne eller taga de fina hänsyn, hvilka utgjorde en
del af behaget i forna tiders lif.
De gamla damer och herrar, hvilka åttioåriga
ännu sutto rakryggade på sina pärlfärgade taburetter
— visst voro deras ögon skummare, deras hjärtan svalare
än våra för det mänskliga lidandet i alla dess olika
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
