- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1900. Tjugusjunde årgången /
105

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kräfthistoria. Af Karl Erik Forsslund. Med teckningar af A. Forsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

doppad på allvar.» »Synden straffar sig själf»,
deklamerar en tredje, »nu må vi vara stolta och glada, o
sjöbottnens pansarklädda hjältar, nu varda våra
mördade bröder och fränder hämnade, och det är vi som
utföra denna ädla hämnd!»

Storkräftan stod tyst och hörde på deras tal. Då
fick den lilla ljusgröna syn på honom — hon satt
högst upp på kanten af buren.

»Se på siaren», sade hon. »Ska han inte komma
upp och titta på den farliga fienden?»

»Det törs han inte», tyckte en annan unghane.
»Fienden kan sluka honom och ta bort honom midt
i hans blomstrande ungdom.»

»Ja, och kräftfolket kan dö ut», sade en tredje,
och alla fnissade så spröten svängde af och an.

När det åter blef tyst, var det siaren som talade.
Han talade länge, och talade med kraft och lidelse.

Han ansåg dem fortfarande vara förblindade och
lättrogna och sade dem åtskilliga beska och
svårsmälta sanningar. Han var högfärdig och framhöll
sig själf såsom den enda seende och förnuftsbegåfvade.
Han sträckte sin enda klo mot höjden och bad dem
med en fuktig glans i de kolsvarta ögonen att inte
klättra upp på buren, den var en fälla, och den gamla
grå var lika farlig, fast hon var död och endast hade
hufvudet kvar.

Några yngre kräftor hörde på honom och
öfver-gingo till hans sida. Alla de öfriga endast skrattade
och kröpo upp för väggarna och tumlade ned i buren
en efter en.

Då gick en grönskimrande ljusning genom djupet,
det var dagen som kom. Då gled båten åter fram
där uppe, och plötsligt hissades buren upp genom
vattnet, och kräftorna stego till väders som i gondolen
på en ballong.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1900/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free