- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1900. Tjugusjunde årgången /
106

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kräfthistoria. Af Karl Erik Forsslund. Med teckningar af A. Forsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Storkräftan stod och tittade efter dem, omgifven
af sina få anhängare.

Om kvällen sjönk buren åter genom vattnet, och
kråkhufvudet satt kvar, endast halfätet.

Kräftorna samlades ånyo, men nu voro de en
smula betänksamma, till dess en liten hona kom
simmande från land — hon stannade midt ibland dem
och började berätta.

»Jag var med dit upp, jag», sade hon och sträckte
på sig. »Där är grant, ska ni tro. Vi plockades
först i en korg, och det var en hemsk stund — vi
lågo packade som sillar och kunde inte röra en klo.
Så buros vi in i ett stort hus, där lyckades jag krafla
mig ut ur korgen, men det ångrade jag sen. Jag låg
i ett hörn och visste inte hvart de andra togo vägen.
Men om en stund fick jag se dem ligga i en hög,
och jag hade svårt att känna igen dem. De hade
blifvit alldeles förändrade, voro inte svartgröna och
tarfliga som vi, utan flammande röda från klo till
stjärt; om de lefde eller ej var inte godt att säga, de
lågo tysta och orörliga, men de voro som förklarade
i sitt lysande röda pansar!»

Det gick ett mummel af förvåning och förtjusning
genom kräfthopen, endast storkräftan frågade en smula
likgiltigt:

»Nå, hur gick det sen?»

>;Det vet jag inte», svarade honan, »någon fick
se mig, tog upp mig och kastade mig hit ut i vattnet
igen. Men jag skall dit upp tillbaka, och ni ska följa
mig alla — vi ha väl rättighet att bli lika röda och
granna som de andra, skulle jag tro!»

Hon tystnade och började raskt klättra upp på
buren. Flera följde henne; endast storkräftan och en
liten trogen skara stannade nere på botten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1900/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free