Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annans ur. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästan det vemodigaste ögonblicket på dagen
synes mig den stund vara, då jag på min vanliga
re-staurant slagit mig ner för att begynna min ensamma
middag och kyparen lyft locket från soppskålen. Jag
häller för mig själf, men imman, som stiger ikring
mig med sin varma lukt af rötter och gryn, har en
förunderlig makt att återkalla för ögat mitt
barndomshem. Den banala silfverskålen framför mig förvandlas
till den gamla soppterrinen af Mariebergsporslin i mitt
förä drahus med det gröna kålhufvudet till knopp på
locket och de bjärta, utslagna rosorna i den gulaktiga
glasyren. Men genom imman från soppskålen ser jag
min mors bleka, tunna ansikte under den tjocka,
bruna chinjongen, och tröttad af besväret att hälla för
med den tunga silfverslefven rör sig hennes matta,
hvita hand med de små blå ådrorna långsamt genom
ångan. Vi äro många till bords, tre bröder och två
systrar, flickorna på sidan om far, gossarne på sidan
om mor, alla med sina bestick, sina bägare och
servettringar af silfver. Karl-Erik, den yngste af oss,
har nyss läst bordsbönen med sin gälla, spruckna röst
och tittande under lugg med glänsande, alltid
feberaktiga ögon. Och uthungrade efter de långa
skoltimmarna på de skumma klassernas bänkar och
utfrusna efter vandringen hem öfver de snötäckta,
blå-kalla gatorna känna vi det nästan högtidligt att sitta
på de gamla rottingstolarna i den varma salen med
den rykande soppan framför oss, medan gasen
sjunger i kronkuporna öfver våra hufvuden, och de gamla
oljeporträtten af farfar som stadsmajor och farmor i
änkedrottning Desiderias hårklädsel se från väggen
ner på vårt bord och vårt dagliga bröd. Men medan
vi med långsamma skedblad äta vår soppa, höra vi
tysta på far, som talar med mor om kriget och
Ba-zaine. Hans otåliga, otillfredsställda stämma blir het
och hvass, när han förkunnar »hunnernas och van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
