Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En saga om ett draktorn. Dikt af Annie Quiding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att strida med en drake — o, hoppets djärfwa höjd!
Slätt intet fådan ära gaf — och ära, det war fröjd.
Han rynkade stn panna, han undrade på tiden,
Som ej förftod deti ädla luft, Som fkänktes blott af
ftriden;
Här draken låg och göddes och blef få lat och fet
Af brist på rörelfe, att knappt han kunde gå ett fjät.
Han låg på rygg i folen och wåltrade stg makligt
Och gat ej ligga ens i ring, fom war få hufwud=
fakligt!
Men riddare och prinfar, hwar höllo de wäl hus?
De1i frågan kungen dunkel war, han fkönjde intet ljus.
Det honom gått font alla, fom för fin Samtid blunda,
Att han gjort räkning pä en tid, fom war helt annor=
lunda;
De unga hjälteämnen, de hade lärt att fe
på nyttan mest — men något ock på fkenet fågo de.
Hwad förr war ftolt och tappert, war nu helt enkelt
löjligt;
Att trotfa draken rufkigt war — men fkrattet — rent
omöjligt!
Det war få godt om flickor på fagans fifta tid
Att det ej war det minsta chic ge fig för dem i ftrid.
— Ett draktorn nu för tiden — hwad war det för
fafoner?
Sig kungen gjorde löjlig blott med flika pretentioner;
5örutan dem, nog hade hans döttrar fått fig man
— Den härligaste lott, en man för kwinnan tänka
kan —
Men när de fkönsta jungfrur blott rodna, niga, tacka,
Nornan igou.
io
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
