Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En söndagsförmiddag. Skizz och 4 teckningar af Erik Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade heller just inte så mycket att tillägga, men
mor Greta kunde, må ni tro, redigt tala om och
be-skrifva ett så’nt helsikes puts det var af den lede
svarte, då han lärde människobarnen spela femkort
och knack. Usch, så omåttligt mycke’ elände
kortlapparna kommit åstad! Fattigdom och nöd och svält
och brott och alla möjliga otäckheter. Och tänk så
många arma kvinnor och barn, som fått lida alldeles
oförskyldt för dessa förbannade kortens skull. Att det
nå’n endaste gång skulle kunna vara till nå’n liten
välsignelse ens för den, som var karl till att vinna
— som jag ett tag försökte komma fram med —
kunde hon heller inte på något vis gå in på. Tycker
nå’n det! Nej, hon var fullkomligt bestämd och
resolut i sina åsikter — en riktig töcken där karaktär,
di kallar’t. Fader Lars, en medgörlig karl, som det
går an att tala vid, blef så småningom öfvertygad om,
att mor hade rätt, började låta sin röst ljuda han
också, eldade upp sig till nära på vältalighet och svor
till sist heligt på, att fan — och far deras med —
skulle ta’ vid pojkarne, om de någonsin skulle anträffas
med kortlapparna i hand.
Det var, som sagdt, på fredagskvällen detta
hände.
Nu var det söndagsförmiddag. Alldeles mol lugnt
och stilla var det. Röken ur skorstenen steg rätt upp
i skyn, söndagsfrid rådde på jorden, och solen brände,
så det sved i skinnet. Vi hade ätit frukost,
filbunkarna hade varit till vår belåtenhet och vi hade för
tillfället intet annat att göra än må godt och ta’ igen
oss — för det var ju hvilodag. Far själf och jag
hade hvar sin förmiddagsrök att dra’ på, Agust,
lill-gossen, tretton år på det fjortonde, hade fullt schå
med att hålla händerna i byxfickorna, och alla tre
sutto vi midt i solbaddet på farstubron och läto
världen ha sin gång. Inifrån stugan hördes genom flug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
