- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1900. Tjugusjunde årgången /
194

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två naturdikter af en naturhatare. Af Lennart Hennings - 2. Älfvan Eko

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2. Älfvan Eko.

Septembermorgonens solsken lyser kallt, klart och
glanskt. I det skarpa ljuset glittrar det af marken,
där daggen hvilar på minsta strå och sandkorn,
glittrar som från prismor af glas, glittrar som af glans på
vågor, glittrar hårdt och frysande kallt.

Jag har gått den smala stigen ut till björkhultet
af gammal vana, gått den i dag som så många
morgnar förut under sommaren, men gått den ensam i dag,
ensam med mina minnen. Förut gingo vi alltid två .. .

Vinden rasslar i dikesrenens gräs med ett
skärande spöklikt ljud, som det gör ondt att höra. I
solskenet stråla blommorna som på en sommardag,
det är några senkomna blåklockor och prästkragar och
åskblommor, som lysa opp de gröna bladen, med
hvilka gult och gulrödt och smutshvitt blandas. Och
surrande arbeta några humlor på att samla den sista
honungen ur deras gömmor.

Af gammal vana har jag gått vägen utåt
björkhultet. Jag skulle inle kunna gå någon annan med
skilsmässans bitterhet så nära bakom mig. Men mina
tankar stå inte vakt vid det förgångna, likt kretsande
fåglar svinga de öfver fältet och klyfva luften i vida
ringar, jag vet inte själf hvar de skola slå ned. Jag
låter likgiltigt mina ögon se de syner, som nejden
bjuder.

Det är först hagen, som sluter ikring stubbåkrarna.
Luftens stilla klarhet kommer löfverket att glänsa som
färgerna på en glasmålning. Bjärt bryter sig här och
där en gul gren mot den mörka grönskan, och en
mörkbladig asp i skogsbrynet skär af som ett skrik
mot de andra. Så är det dungen, där jag står, där
är mera gula löf än jag kan räkna, de lysa på gre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1900/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free