- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1900. Tjugusjunde årgången /
196

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två naturdikter af en naturhatare. Af Lennart Hennings - 2. Älfvan Eko

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skedet, som kyla och frysa i din luft? Är det
misströstan, som suckar i din vind? Är det minnenas klor,
som slita i din kraftlöshet till allt snabbare undergång?
Känner du den tärande helsoten i ditt inre, eller är
det bara bitterheten i min egen känsla, som kommer
mig att tro det?»

Jag hörde ett sakta svar och lyssnade med
spörjande oro: »Ja, det är mitt blod, som stänkts ut öfver
tufvorna, det är min kraft, hvars sista återstoder
strömma ut ur ådror, där inget håller den kvar. Det
är lidandet.som sargar mig och den bittra misströstan
som dödar mig».

Jag drog en andning af lättnad. Åh, en
förtrogen, en likasinnad, en varelse att gå till och tala med
och få tröst af! Jag sjönk ned bland de glittrande
örterna och mina ord voro ett jublande tack:

»Du naturens själ, du är god, du är vis, du
är mild, och du har miskund med den som lider.
Tack för att du finnes till, tack för att du lider som
jag! Låt mig stanna här! Lägg din hand på min panna
för att svalka, ty jag längtar efter en syster, längtar
efter deltagandet, längtar efter det stora, mjuka
medlidandet, som är alla lidandes längtan!»

Uttröttad slöt jag mina ögon och kände en lisa
genomströmma mig, kände mig hugnad och söfd till
ro — det var den största af alla sjuk vårdssystrar, hon
med de blinda ögonen och den stumma tungan och
de famlande händerna, det var syster Dvala, som fick
mig till hvila, medan mina läppar ännu kallade på
naturens hjälp.

När jag vaknade, var höstdagens välde redan
in-kräktadt af skuggor, var solen sjunken bakom den
svarta, naggade barrskogskanten öfver sjön. Afton-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1900/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free