Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två naturdikter af en naturhatare. Af Lennart Hennings - 2. Älfvan Eko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rodnans skyar prunkade rostgula och stormbådande
röda, medan himlen vardt allt blekare och tunnare
och kallare, skuggorna tänjde sig allt längre och mörkret
svepte sig allt tätare kring trädens stammar.
Nu var min stämning en annan. Sömnen hade
gifvit styrka åt mitt sinne, och min längtan efter
medlidandets kvafva sjukrumsluft hade vikit ifrån mig.
Jag hade bitterhetens skärpta blick för mig själf och
för allt ikring mig, jag blygdes öfver de ord, som jag
yttrat nyss förut. Jag kände, att alltjämt var naturens
själ nära mig och jag sade henne så:
»Du naturens själ, förlåt mig att’jag talade så
dumt nyss! Jag skall aldrig göra så mer. Men, ser
du, det finns en gammal lek, som går till på det viset,
att en ställer sig i dörren och hindrar de andra att
gå fram och säger:
här kommer ingen fram,
innan han nämnt mig sin kärestas namn!
och då nämner man ett namn på måfå och slipper
vanligen igenom, ty väktarn låter lura sig. Nyss var
det jag, som ville komma förbi den hindrande, slippa
igenom porten till glädjeriket och ropade ditt namn.
Men det var ingen sanning i hvad jag sade, det var
bara gyckel. Min mun är inte sörjarens, utan
krigarens, och min blick vill inte sjunka in i en annans,
utan kasta andras åt sidan och få dem att vika.»
Jag hade inte väntat mig något svar, men förnam
likväl en genhviskning från den hvita dimman:
»underliga samklang! Nyss sörjde vi tillsamman, nu enas vi
i strid. Jag . är krig och hat och slag i denna stund,
jag har stormens vildhet och haglets bittra styrka
öfver mina tankar, jag är våldet och inbördesstriden.
Du är välkommen till mig som förut!»
Det var något i tonfallet, som jag tyckte mig
känna igen och som kom mig att spritta till. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
