Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bayreuth. Af Magnus Josephson. Med 3 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jande stora fördelar i homogen klang och välljud har
Bayreuth äfven varit banbrytande. I allt detta
sam-manlagdt och först som sist i ett konsekvent
tillämpande af satsen »1’art pour lart», som borde vara alla
teatrars lösen, ligger Bayreuths öfverlägsenhet.
Härtill komma nu andra fördelar, särskildt då det gäller
Wagners verk, hvilka ju genom sin stora längd ofta
verka något tröttande äfven på den, som hvarken är
döf eller blind för alla deras skönheter. De timslånga
entre-akter, som man i Bayreuth består sig, råda
nämligen bot på all trötthet. Under dessa uppehåll äger
ett gladt och gemytligt folklif rum på kaféerna och i
den trefliga frilufts-Kneipe, som är belägen bakom,
festspelhuset. Man ser där sångmästaren Kniese och
hans elever, Humperdinck — äkta tyskt utseende,
hälften drömmande konstnärstyp å la Schumann,
hälften skolmästare — sångare och violinister dricka sitt
skummande bayerska öl för 11 pfennig måttet och
därtill äta en varm Wiirstl, köpt hos den vandrande
köpmannen med låda på magen. I de stora kaféerna
vid sidan om festspelhuset ser man däremot ofta en
helt annan publik, damer i frasande kjolar från Paris’
salonger, omväxlande med tyska höga Herrschaften
eller furstligheter såsom drottningen af Wlirtemberg,
en liten knubbig brunett, och andra, sida vid sida med
den mer vanliga turistströmmen från skilda länder.
Och alla komma de uthvilade och spänstiga till hvar
ny akt. Men icke nog härmed. Till Bayreuth reser
man som till en festvecka, då man lämnar allt sitt
hvardagliga slit bakom sig och endast lefver för
konsten, vare sig man i hvardagslag är tunnbindare,
brukspatron eller källarmästare. Föreställningarna börja kl.
4, och ända till dess har man intet annat att göra
än att söka hålla sig kry och rask för att med friska
sinnen kunna så mycket mer njuta af de konstens
under, som här upplåtas för den andäktigt lyssnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
