Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1898—oktober 1899. Af Emil Svensén - Carl Fredrik Wærn - K. F. Hochschild och Nils Vult von Steijern - Karl Edvard Casparsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inlägg, och särskildt kan hans märkliga motion vid
senaste riksdag om hvitbetsskattens afskaffande
betraktas som hans politiska testamente.
Särskildt inom det offentliga lifvet är årets
dödslista eljest dess bättre ej rik på lysande namn. Vi
möta där tvenne medlemmar af den forna
Themp-tanderska ministären, dess utrikesminister K. F.
Hochschild (död d. 12 december 1898, 67 år
gammal), och dess justitieminister Nils Vult von
Steijern (död d. 27 maj 1899, 60 år gammal).
Under tidernas skiftningar har deras politiska
verksamhet nära nog hunnit blifva glömd, men de
ihåg-kommas dock med aktning af dem, som lärt känna
och värdera deras framstående och dugande
egenskaper. Till skaplynnet voro de likväl
hvarandra-så olika, som den mäktige skånske jorddrotten och
den något byråkratiskt anlagde ämbetsmannen kunna
vara. Vult von Steijern tog på sin tid en afsevärd
del i 1880-talets lagstiftningsarbete, men mycket af
det, som då förbereddes, hann aldrig till mognad,
innan tullrörelsens och reaktionens stormar sopade fram
öfver landet, fördröjande det normala reformarbetets
förlopp med kanske mer än en half mansålder.
Vida mera känd och uppmärksammad, om också
icke såsom politisk person mera betydande, var
Första kammarens spirituelle och liflige vice talman, den
uppländske godsägaren kapten Karl Edvard
Caspars-son (död den 1 februari, 72 år gammal). Han hörde
till denna talrika klass af så kallade ståndspersoner,
som det nya riksdagsskicket för första gången förde
in i den svenska representationen. Där hade han
skifte vis säte än i den Andra, än i den Första
kammaren, i båda görande sig bemärkt för sitt rörliga
temperament och sin flytande talgåfva. Han hade
den lilla svagheten att gärna vilja glänsa såsom
vältalare, och det kunde ibland vara angenämt nog ait
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
