Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1898—oktober 1899. Af Emil Svensén - Sigurd Ribbing och Axel Nyblæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
periodbyggnaderna med underafdelningar och
underaf-delningars afdelningar i det oändliga. Vida bättre
var han såsom föreläsare, där det visserligen gällde
att följa med, utan att ett enda ögonblick tappa
tråden, men hvarifrån mer än en åhörare dock förde
med sig minnen, som räcka för lifvet. Så beniga
dessa föreläsningar i allmänhet voro, kunde de dock
stundom kryddas af en viss torr satir, hvars udd
föreläsaren gärna riktade mot allt det, som han ansåg
lågt och förkastligt här i världen — och det var icke
litet. Men riktiga högtidsstunder blef det för
åhö-rarne, när han lät sin vredes åskor ljunga mot
naturforskningen i allmänhet och den Darwinska
åskådningen i synnerhet, för hvilka han hyste det mest
suveräna förakt, ofta grundadt på den mest barocka
missuppfattning af hvad saken egentligen gällde.
Mest beryktad, men ingalunda mest betydande,
blef Ribbing emellertid såsom tentator och examinator.
I denna egenskap var han länge en formlig buse för
de arma studenter, som på grund af
examensstad-garnes föreskrifter om tvångsämnen icke kunde undgå
honom. För honom var filosofien i eminentaste
mening vetenskapernas vetenskap, utan hvilken intet
vetande var möjligt, och då människan strängt taget
ansågs börja med filosofen, blefvo de öfriga behandlade
därefter. Denna oblidkeliga stränghet, som med allt
skäl föreföll de stackars examinanderna så upprörande,
var nog i själfva verket intet annat än en yttring af
öfverdrifven pliktkänsla. Men detta gjorde ej saken
bättre för de otaliga, som blefvo kuggade, och gång
efter annan kom det till allvarsamma demonstrationer
mot den obeveklige väktaren öfver filosofiens majestät.
I sin ålderdom fick han emellertid upplefva de dagar,
då, enligt hans egna ord, Boströms lära icke längre
var annat än en tolererad sekt, — och detta var väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
