- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1901. Tjuguåttonde årgången /
6

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När vintern kommer. Novell af Hilma Angered-Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gång börjas. — Det ser jag ingen orsak till, sade
Eliasson, han har legat där, den stenåkern, så länge
jag hört. — Jag tar ingen tid från gården nu, sedan
grödan är bärgad och kreaturen drifna från skogen
och fösta i bås, sade Andreas, och så får I en dag
till skänks af mig en sädesåker. — Hm, makt i det,
svarade Eliasson — alltid är det bruk för tiden, när
den finns. Därpå hade han då tegat och stultat hem.
Men Andreas stannade kvar. Så litet gaf han sig icke
för. Han hade svårt att tänka sig, hur det skulle se ut,
som kunde förmå honom att i denna sak gifva tappt.
Ty nu var han bestämd.

Vid detta orödda fält hängde hela hans glädje
och lycka i lifvet, det visste han nu, utan tvekan.

Oktober skred fram helt raskt, och bittida och
sent gick Andreas där ute på gärdet, plockade och bar,
lyfte och häfde, det var sannerligen icke ett litet stycke
han redan hunnit med. Hölle blott det vackra vädret
uti, skulle nog en half åker vara färdig till plöjning i
vår. Eller om icke i . vår, så dock efter nästa höst,
när han åter fått draga bort kärra på kärra med
denna förbannelsens sten — då skulle en vår komma,
när plogen sattes i jorden och därpå en höst, när
säden kom upp och så — — —

Ja, så skulle kanske det kunna ske, som allt detta
stora verk var ämnadt för. Och fullt af sådan lifsens
härlighet var målet, att han godt kunde vänta ännu
längre utan att finna någonting för tungt.

Det var ju också den mest välsignade oktober,
alla dagar med helg öfver sig. När Andreas tyst, i
sockorna, smög ur huset och ute vid skj.ulet drog på
sina stöfiar, stod morgonen där redan beredd för
honom och log, hvit af ljus “tikt om sommaren, blott
att den starka, kryddade lukten från jorden dunstat
bort, smält in i luftens renhet. Det var som om det
doftat af mångfaldiga örter utan att egentligen dofta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1901/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free