Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Xerxes. Berättelse af E. Walter Hulphers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en lavin kom han utför nipbranten, så att
spakvattnet stod honom högt upp på smalbenen. Där
blef han still.
»Far, far!»
Men endast forsen brusade och högt uppe i skyn
lät en ensam fiskgjuse höra sitt klagande skri.
»Far, Far ...!»
Nödropet gick in i motsatta strandens nipa och
dog, men det skrämde ändå fram några skygga
backsvalor, som började fladdra neråt edan, där en fylld
båt låg och snurrade . . .
»Far, far . . .!»
Äter kom forsbettet på hans tinningar, men nu
var det blått. Ett rytande bröt sig rosslande fram
mellan de sammanknipna läpparne, ett rytande, söm
kom forsen att tystna och lyssna.
»A, din djäfvul, hvad har du gjort! det var du
som förgjorde far.»
Och så fick han upp båtshaken och slog den i
vattnet, så att den ref upp ett långt solglittrande sår,
slog, slog, slog, och röt.
Forsen röt.
Men han slog alltjämt, slog slog, slog . . . ända
tills han föll omkull mot nipväggen, gräfde ned
händerna i den mjuka leran och lutade sin kind mot den
och grät.
»Far, far!» kom det mellan snyftningarna, men
ingen annan svarade än forsen med sitt breda dån.
Och dånet döfvade, tills det blef som en enda lång
smekning, som stillade snyftningarna.
Och solen sken, och fiskgjusen sväfvade högt
uppe i det blå öfver edorna kring näsen.
Men backsvalorna hade åter sökt sig in till
ni-pornas mjuka, fuktiga lera . . .
Detta var historien om Xerxes. Vi kamrater,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
