Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyrolare. Ur en rese-skissbok af Karl-Erik Forsslund. Med 4 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också ibland dem nästan lika många blonda och
röd-letta, öfverraskande nordiska typer som brunögda och
mörkhyade sydlänningar.
Det vill vidare säga ett i hvardagslag allvarligt,
stillsamt, slutet folk; vänligt och okonstladt artigt men
svårt att komma in på lifvet och bli god vän och
bror med. Deras dialekt är ock en nästan
oöfver-stiglig mur mellan dem och främlingen, och lär i sin
genuinaste form vara svårbegriplig t. o. m. för en tysk.
Men dessa fåmälda, trygga allvarsmän äro ej
blott bergs- och skogsmänniskor, utan äfven
italienarnas närmaste grannar. Under hvardagslynnets gråa,
litet stela aska ligger också en eld och glöder och
pyr, och den glimmar fram eller flammar upp vid
högtidliga tillfällen. När starkare vindar än de
vanliga komma blåsande genom bergpassen, ställa till
korsdrag i de lugna dalkittlarna och röra om i askan
så att den sprides vida och skingras i solluften, då
slår den elden ut i heta bjärta lågor. I kärlek och
hat, i ung dådkraft och äfventyrslust; i visor och sagor,
i dans och musik, i lifliga gester och högljudt,
häftigt tal.
Deras nationaldräkt, i synnerhet den manliga, är
en god bild af detta sammansatta kynne. Den är
vid första påseendet mörk, nästan dyster: kort
mörkbrun eller svart jacka, knäbyxor af samma färg, svart
filthatt, hvita strumpor, hvilka lämna knän och vrister
nakna. Men ni ser snart något bjärt lysa fram
under jackan, liksom den där elden under askan —
och när de så kasta af sig jackan, ser ni en
flammande röd väst, ett par bländhvita skjortärmar, ett
par skarpgröna hängslen och en likadan, brokigt
broderad bred gördel. Och hatten sen — den är alltid
midt bak i nacken prydd med en vajande fjäder,
vanligen af en orrtupp; och är där helg eller fest,
viras röda band kring kullen, och nackfjädern växer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
