- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1901. Tjuguåttonde årgången /
95

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkskollärarinnan. Berättelse af Karl Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sågen, aflägsnade jag mig igen. När jag litet senare
träffade min släkting, gjorde jag en skämtsam
anmärkning om, att han tycktes ha en guvernant dold i huset,
och han upplyste mig då om, att det var
folkskollärarinnan från byn, som kom dit en timme hvarannan
dag för att bibringa deras son hans första vetande.

»Det är för resten en mycket präktig flicka»,
tilläde han, »och treflig med, när man lär känna henne
litet. Men det tar tid, för hon är mycket blyg och
tillbakadragen af sig och säger i allmänhet inte mycket.»

»Synd det, för hennes röst är det vackraste hon
har», sade jag.

Min släkting skrattade.

»Ja, jag medger», svarade han, »att hon inte bör
ta sig någonting ut för en ung stockholmsherre, men
vi här i en afkrok på landet äro inte så bortskämda.»
Vi öfvergingo sedan till att tala om någonting annat,
och jag tänkte icke vidare på den lilla skollärarinnan.
Ej heller såg jag till henne under den närmaste tiden
och hade snart så godt som glömt bort, att hon
existerade.

Men så en eftermiddag, när jag, fast något
tidigare, tog min vanliga promenad, mötte jag henne
helt oförmodadt på vägen, som förde till byn. Hon
hade gått sig varm, och färgen på hennes magra kinder
gaf henne ett friskare och ungdomligare utseende än
gången förut, utan att jag dock därför fann det i
någon större mån mera tilldragande. Men när jag, i
det jag gick förbi henne, tog af mig hatten för henne,
var den en smula förlägna böjning på hufvudet, med
hvilken hon besvarade min hälsning, på samma gång
så mjuk och vacker, att jag alldeles omedvetet vände
mig om ett ögonblick för att se efter henne. Och
jag observerade då, att samma mjukhet äfven utmärkte
hennes öfriga rörelser och förlänade hennes gestalt
ett visst behag, som den snittlösa koftan, hon hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1901/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free