Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkskollärarinnan. Berättelse af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sig, icke alldeles kunde förtaga. Min släkting hade
kanske rätt ändå, tänkte jag, hon kanske skulle vinna
på en närmare bekantskap.
Den blef jag också i tillfälle att göra några dagar
senare, Hon hade blifvit ombedd att stanna kvar
efter lektionen — jag vill minnas att det firades någon
födelsedag eller dylikt — och vi sutto allesammans
en stund ute på verandan och sågo solen dala. Jag
fann då först och främst vid närmare skärskådande,
att hon trots sin obestridliga fulhet hade mycket i sitt
utseende, som verkade stilfullt nog. Hennes ögon,
som jag redan första gången flyktigt fäst mig vid,
hade den smala, aflånga form, som är utmärkande för
österländskorna, och samma halft beslöjade blick under
ögonfransarna, hvilket ibland gaf hennes ansikte ett
nästan fängslande uttryck. Hon hade ett vackert leende
med hvita och jämna tänder bakom de tunna,
färglösa läpparna, hennes hår krusade sig vackert öfver
den låga pannan, och hennes händer voro små och
välformade. Det var en smula af förnämhet hos henne,
som illa harmonierade med hennes dåliga klädsel och
tafatta sätt, och när hon så någon gång deltog i
samtalet och lät höra sin stämmas melodiska klang, blef
kontrasten så mycket mer i ögonen fallande.
Hon ville snart bryta upp för att hinna hem,
innan mörkret föll på, men mitt värdfolk försökte
sätta sig däremot. Om det bara var vanlig
uppmärksamhet af mig, eller om jag redan då inte kände mig
fullt så likgiltig längre, vet jag inte, men jag instämde
emellertid i deras begäran, att hon skulle stanna —
jag skulle mycket gärna följa henne hem sedan, si
att hon slapp att gå ensam. Efter åtskilliga
invändningar lät hon slutligen öfvertala sig att antaga mitt
tillbud, vi flyttade oss, när det började skymma,
inomhus, och det var lidet ett godt stycke fram på kvällen,
när jag gjorde henne sällskap därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
