Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkskollärarinnan. Berättelse af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommo också helt oförberedt, som om hon gifvit vika
för en plötslig impuls.
Jag tror, att det var, när jag nästa gång följde
henne hem en kväll, som hon sålunda efter en längre
tystnad med ens sade till mig:
»Ni tycker väl, att jag är mycket pjåskig; som
inte törs gå ensam den här vägen, som jag känner
så väl till och inte senare än det är nu? Men det
är inte heller af rädsla för att det skall hända mig
något — här är ju alltid så stilla och fredligt — utan
för . . . ja, för något, som kanske är ännu barnsligare,
men som jag omöjligt kan betvinga.»
»Och hvad är det?» frågade jag.
»Det är själfva mörkret, som jag har en sådan
fasa för. Jag vet inte hur det kommer sig, men jag
kan inte vara ensam, när det är mörkt, inte en gång
om natten i. mitt eget rum. Jag måste alltid ha ljus
tändt. Och medan jag ännu var barn, var det inte
alls så. Det har kommit sedan. Kanske beror det
just på min ensamhet — åtminstone trycker den mig
aldrig så mycket som då, och det är nog det, som
jag inte kan stå ut med.»
»Ni känner er således mycket ensam?» sade jag,
litet förvånad öfver att höra henne tala på detta sätt.
»Känner mig? Ja, naturligtvis, jag är ju så helt
och hållet ensam. Och ibland — —» Här hejdade
hon sig tvärt, som om hon hållit på att säga mer
än hon från början ämnade, och mina bemödanden
att få henne att fortsätta blefvo utan resultat den
gången. Den sympati och det intresse, hon börjat
ingifva mig, växte emellertid af denna lilla inblick i
hennes känslovärld, och förmodligen märkte hon det,
ty hon’blef, som sagdt, efter hand alltmer meddelsam
af sig och gaf mig i spridda drag del af sitt lif, så
som det gestaltat sig i såväl inre som yttre afseende.
Och hur föga märkvärdigt det, som jag på detta sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
