Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två prosadikter af Andrea Butenschön - Girgenti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Girgenti.
På höjdsträckan mot horisonten ligger Girgenti,
grekernas Akragas, enligt Pindar de dödliges skönaste
stad.
Mot hafvet breder sig slätten. På slättens kullar
ligga tempelruinerna, Juno Lacinias och Concordias,
Herkules’ och Zeus’.
De ännu upprätt stående pelarna af Junos
dori-ska helgedom bilda, på nordsidan, ram åt en tafla,
där ögat fäster sig vid bakgrunden, Girgenti. Hela
staden där uppe tyckes modellerad ur samma ämne
som kullarna, hvilkas vågiga linier den i klassiskt
lekfulla konturer följer; allt är matt gråbrunt och
fönstren tindra som stora ädelstenar ur sin entoniga
infattning. Slätten är också gråbrun — templens pelare
gå i samma färg med en tillsats af rödt. Det enda,
som ger smak af ett lefvande nu äro dungar af
cypresser, af oliver här och hvar — men olivernas
stammar ha blifvit krokiga och vittrade och orka ej bära
stor grenbörda; bladen äro matt gröna som alltid.
Plela landskapet bjuder på tonmålning. Hafvet vill
ej störa med sin azur, det har dragit ett stort nät af
dimmor öfver sig, och cyklonen, som rasade i natt,
har drifvit dammolm öfver solens ansikte.
Allt ligger som ett svagt koloreradt utkast af det,
som en gång var. Och jag sätter mig ned, där hvar
Junos altare en gång stod, och söker färger hos mig själf.
Jag hör hafvet brusa kring Sicilien. Jag hör sorlet
af tusentals mänskor kring mig. De bygga, hamra, mejsla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
