- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1901. Tjuguåttonde årgången /
140

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upp och ned. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans äldste son, den tjuguettårige unge grefven,
tyckte emellertid mycket om att illustrera saker och
ting. Han lät alltid papegojan ropa sitt »vackra gojanx
och hundarna göra sina konster för husets gäster, och
nu vände han sig mot informatorn.

»Såg kandidaten många änder på sjön, när
kandidaten var ute i morse och rodde med pojkarne?»
frågade han.

»Änder?»

»Ja, sådana där svarta fåglar med tofsar i nacken?»

Informatorn förstod mycket väl att det var
meningen att drifva med honom. Han skiftade färg och
såg skyggt upp från tallriken och så ned på den igen.

»Jag kunde inte se några för jag satt vid styret»,
sade han med ett. svagt hopp om att han redt sig
någorlunda bra.

»Jo, det var också ett skäl», hviskade fröken
Amélie och fnissade till.

Men unge grefven tog på sig en belåten min.
Uppvisningen var gjord och hade lyckats öfver
förväntan. Man hade nogsamt fått se hvad ynglingen
gick för.

Den som hvarken fnissade eller såg glad ut var
likväl friherrinnan. Detta sätt att drifva gäck med en
försvarslös människa tilltalade henne icke synnerligen.
Hon kände sig böjd för att demonstrera, men som
tillfället icke var lämpligt, uppsköt hon det så länge
och vände samtalet på ett annat ämne.

Kaffet serverades inne i salongen, och medan unge
grefven bjöd friherrinnan sockerskålen, frågade hon
hvad kandidaten hette. Hon hade icke riktigt
uppfattat namnet vid presentationen.

»Hansson. Jerker Hanson. Är det inte vackert?»

Friherrinnan funderade ett ögonblick.

»Jerker Hansson», upprepade hon. »Jo, det är
någonting i det. Jag har öra för namn, och jag kän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1901/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free