- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1901. Tjuguåttonde årgången /
148

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upp och ned. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kandidatens succés , var skämd. Den hade. sett så
gifven ut, och med ens hade den på ett obegripligt
sätt blifvit ett fiasko.

Det grämde honom djupt, men så tröstade han
sig till slut med att det var en tillfällig otur att
grefven och friherrinnan varit inbegripna i ett sådant
intressant samtal. En annan gång skulle han rita en
ännu roligare karikatyr, och då skulle han nog laga
att den gjorde större effekt än den första.

Besynnerligt nog tycktes det emellertid allt efter
denna stund bli ondt om tillfällena att få utmärka
sig, vare sig Som artist eller på annat vis. Ingen
frågade längre hvarken efter hans klippningar eller
ritningar, och icke tycktes man heller för öfrigt lägga
märke till att han fanns till.

Fastän den stackars kandidaten öfvade sig hvar
morgon med att skjuta till måls, hände det aldrig mer
att unge grefven föreslog honom att följa med på jakt.
Oaktadt han ofta stod och fingrade på racketarna och
bollarna, inbjöd fröken Amélie honom aldrig mer att
spela tennis med sig. Ehuru han gick enkom in till
grefven för att låna tidningar, gaf denne sig aldrig
mera in i något resonnemang med honom, och det
var öfver hufvud taget ingen, som närmade sig
honom vidare.

Det tycktes som om en plötslig skymning bredt
sig omkring honom. Ingen såg honom mer. Lika
hastigt som man dragit fram honom ur hans vrå, lika
hastigt lät man honom försvinna igen. Och han
grubblade förgäfves öfver hvad som kunde vara
orsaken till denna hans upphöjelse och detta hans
nedstörtande. Han kom alls ingen vart i sina sorgliga
funderingar, ty han visste ju med sig själf att han
var lika oskyldig till det ena som det andra, och
någon vän som hjälpte honom eller någon fiende
som förtalade honom hade han ju heller icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1901/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free