- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1901. Tjuguåttonde årgången /
153

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dansen. Af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man besöker teatrar och konserter i hopp att
måhända finna någon stärkande poetisk vederkvickelse,
och skulle man döma efter det beständigt ökade
antalet af bildande konstnärer, skulle man däraf kunna
sluta, att människornas behof af skön konst är i stark
tillväxt.

I alla händelser är det så, att i vårt praktiska
och af praktiska behof upptagna tidehvarf det ingår
i hvarje civiliserad människas medvetande en viss
respekt för de sköna konsterna — antingen man
känner något för dem eller icke.

Men medan alla andra sköna konster räknas med
till kulturmedlen, är det en konst, som tyckes ha
fallit ur minnet, en konst, som vårt moderna samhälle
icke alls låter komma till sin rätt.

Det är dansen.

Dansen är dock af alla sköna konster den mest
primitiva, den, som på det mest direkta sätt uttrycker
människors känslor.

För att kunna måla eller spela måste man ha
studerat konsten, och långt ifrån alla människor ha
förmåga att kunna sjunga. Men nästan alla kunna
dansa — eller ha åtminstone kunnat det.

Barn dansa alltid, hoppa och dansa för att
uttrycka sin glädje, och alla känna vi ordet: »Jag är
så glad, att jag kunde dansa !>; För ett lätt hjärta
är det såsom ett inre behof att vilja dansa. Dansen
ger en känsla af frihet, af förmågan att kunna flyga
bort från allt tyngande och besvärande.

I mänsklighetens ungdom hörde dansen till de
religiösa högtiderna.

Den inre rörelsen gaf sig uttryck i en yttre;
böjningar af ödmjukhet, upplyftade armar, högtidliga,
rytmiska steg. Vi läsa om, huru den unge kung
David dansade framför hären i segerlycka.

Men redan då satt bakom slottsfönstren en trångt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1901/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free