- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1901. Tjuguåttonde årgången /
158

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dansen. Af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De äga icke czardas melankoliska romantik, icke
tarantellans mjuka luftighet eller de spanska dansernas
nobla tjusning, men de uttrycka, liksom de melodier,
som ledsaga dem, en kraft och friskhet, som vittna
om, att ett kraftigt och friskt folk har dansat dem.

Männen ha i dessa danser ofta tillfälle att visa
sin styrka i höga och långa språng, i att lyfta flickorna
högt öfver sig, i plötsliga kast mot marken och
plötsligt uppsvingande i luften, och helä det sätt, hvarpå
en svensk bondgosse gör sin entré i en dans, har något
visst utmanande, som om han var mycket säker på
sig själf och nu ämnade visa såväl sin flicka som
åskådarne, att han hade anledning att vara det.

De starka arm- och benrörelserna, de vågade
ställningarna och höga sprången likna mest en
idealiserad gymnastik, hvarvid en sund kropp visar sig äga
förmåga att göra de mest oväntade och ansträngande
rörelser.

»Sick’a ben jag har, sick’a skutt jag tar!» är den
underförstådda texten till många af dessa danser.

Sällan ge de däremot uttryck för något
dramatiskt innehåll, och försöka de det, är det på ett
mycket naivt sätt, t. ex. när männen knyta näfvarna
under näsan på hvarandra, flickorna blygsamt sätta
fingret i munnen eller andra liknande, mera komiska
gester.

Skönheten i de svenska folkdanserna ligger först
och främst i den ungdomliga kraft de framhäfva, och
därnäst i sammanflätningen af de olika paren, turer
och kombinationer, som förete en särskild
ögonfägnad, när de dansande bära de brokiga
national-dräkterna.

När man hör en af de svenska dansmelodierna,
t. ex. dalpolskan, ger rytmen genast begrepp om
dansen. Det är de stora, något tunga svängningarna
med en starkt markerad hvilopunkt, en rytm, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1901/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free