- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1901. Tjuguåttonde årgången /
172

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:ma rekommendationer. Af Dan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var en mycket behaglig sällskapsmänniska, den
uppfattningen fick jag af honom, men renskrifvare var
han egentligen inte. Han skref visserligen flytande,
men på det viset flytande att bokstäfverna flöto totalt
ihop. Han kunde inte tyda hvad han själf hade
skrifvit. Han ansträngde sig allvarligt, men det gick
inte. Jag gaf honom en glänsande rekommendation,
där jag särskildt påpekade den flytande stilen och så
lät jag honom gå.

Så anställde jag en af de andra renskrifvarne, en
som var oändligt ung och som därför ännu bara hade
14 i:ma rekommendationer, men som hade
gutta-perkagaloscher och inte daskade ner i våningen. Det
satte jag’ ganska stort värde på. Ja, han var inte så
oäfven, men han hade för mani att skrifva moster med
th och tant med dt och det kunde jag inte vänja mig
vid. Jag gaf honom en glänsande rekommendation,
där jag särskildt påpekade guttaperkagaloscherna och
så lät jag honom gå.

Sedan skref jag själf, hur det nu än blef.

Jag engagerade för någon tid sedan något så
otvetydigt enkelt som en köksa. Hon var särdeles
villig. D. v. s. hon ville allt hvad jag inte ville, och
som det finns synnerligen mycket som jag inte vill,
anser jag mig kunna ge henne den vackra
rekommendationen att hon var särdeles villig. Hon var försedd
med 195 i:ma rekommendationer. Först sedan jag
kommit därhän att riktigt grundligt reflektera öfver
hennes villighet, började jag också anställa stilla
betraktelser öfver antalet af hennes i:ma
rekommendationer. Jag gick ut till henne i köket en dag, då hon
tillfälligtvis var inne, och frågade helt oskyldigt, om
den genomsnittliga engagementstiden hos de familjer
hon dittills hugnat med sin villighet.

»Minst ett halfår, herrn!» svarade hon oförtöfvadt.

»Minst ett halfår!» upprepade jag betänksamt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1901/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free