Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hänsynslöshetens apoteos. Af Lennart Hennings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägfarande mot vädret och stegade sig långsamt fram
på vägen öfver isen.
Utan att vända sig om mot mig talade den gamle,
och hans ord klungo så bittert kalla, som om de
gömts i hans sinne från långa ensamhetsnätters
stelnade besvikenhet.
»Det .sorgligaste af allt hvad vintern visar, eller
det enda sorgliga, det är den gula vassen vid
sjöstranden. Isen håller den fast i sitt grepp, så att den
måste visa sig upprätt i all sin vissna höstlighet för
den friska, unga vintern. Det hvisslar och det rasslar
i de tunna gula bladen och de tomma bruna
blom-vipporna. Det är så hjärtslitande synd om den vissna
vassen, en död som inte får graf, en uttröttad som
inte får lägga sig till ro, en lefvande som förtviflar
därför att han inte får dö.
Jag trodde aldrig att det skulle bli strid mellan
oss. Men jag är dig tacksam för att du talt ut så
öppet. Jag förstår dig bättre och jag känner mitt
eget säkrare och skall strida bättre med dig än om
jag huggit i blindo.»
Det var intet att hoppas eller vänta, och vi
skildes i tystnad. Hvar och en skulle väpna de härar
som han ägde att bjuda öfver mot den andre, men
jag visste att min motståndare gick till striden viss
om sitt nederlag och bara förtröstande om att kunna
tillfoga mig dödliga sår.
När jag stred mig. hem genom snöyran,
utkämpade jag i tankarna den strid som förestod mig. Jag
såg för min inre syn, hur den kraftfulle gamle växte
till sin ungdoms mäktighet igen. Han var den störste
i släkten, den som äldre och yngre, af vår ätt vördade
lika. Mina föräldrar hade en gång fört mig till
honom som till att signas af en konung och han hade
sagt: låt mig veta, hur du växer. Jag hade.sökt hans
hus vid olika skiften af mitt lif, sagt för honom allena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
