Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hänsynslöshetens apoteos. Af Lennart Hennings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt ungdomen handla!» bad hon och såg på den
gamle med beundran.
Han ryckte på axlarna och det vardt inte mera
taladt om den saken. Jag trodde att han gifvit efter,
att klippan böjt sig, att det obevekliga veknat.
Men det var underliga dagar som följde. Aldrig
förr hade vi mötts så. Det klang af dolda stridsrop
i våra ord, det var själfviska åthäfvor, när vi förde
fram våra tankar, det var kamp emellan oss, en strid
i mörkret, ty det var ju ingenting som vi bägge
åtrådde, det var ju ingenting till hvilket bägges våra
tankar stodo och som väpnade oss mot hvarann.
Samma åskådning bar våra handlingar och våra yttranden,
vi voro två moln som ville skymma samma stjärna,
två stjärnor som ville stråla genom samma moln.
Hon, den främmande, var alltjämt kvar, och jag
förstod, att hon såg hur vi söndrades allt mer från
hvarann. Jag var mycket tillsammans med henne, ty
hennes sinnelag var ädelt och högt, jag kunde tala
med henne om mina bästa hugskott, jag fick förtälja
för henne om ätten och arfsägnerna som burits i
släktled efter släktled, kedjan af frejdade män och kvinnor,
och hon drömde öfver dessa sagor som jag lät henne
höra. Den gamle sökte sällan hennes sällskap, han
lämnade oss unga mycket ensamma. Han var en
ensittare som fordom, gästfri och glad de timmar då
hans ensamma tankars arbete fick hvila, men andra
voro honom alltid likgiltiga som personer. Det
förstod hon inte, hon närmade sig honom som vinden
till löfvet, som solskenet fjällen och hon svann också
som de utan att lämna spår efter sin närvaro.
Han var hela tiden upptagen af arbetet för striden
med mig, jag vet det nu. Och jag hade glömt den
kommande dagen. Jag gjorde mig redo till mitt
försvar för den stackars förföljde, det var allt. Jag lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
