Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1899—oktober 1900 af Emil Svensén - Johan Wolter Arnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dare af det socialistiska arbetet i Skåne, insatte han
hela sin mäktiga energi, och det verk han där
utförde i sin saks tjänst var ett verkligt Herkulesarbete.
Med sin ömtåliga hederskänsla måste han dock
ideligen känna sig pinsamt berörd af den brutala råhet,
hvarmed hans kamrater tyckte om att fara fram, och
i tal och skrift lät han dem veta det med en manlig
öppenhet, som var honom lika mycket till heder, som
den blef honom till skada. Ty hans partivänner höra
i regeln till det slags folk, som lättast tål kritiken, så
länge den gäller någon ann’. Till en början läto de
bero och sågo genom fingret med kritiken för hans
viktiga tjänsters skull, men när den frimodige
granskaren blef för besvärlig, fick äfven han känna
partidisciplinens tuktoris, och det föres med järnhand i
hans läger. Nu reste han sig i hela sin kraft till
motvärn, och striden blef hård, men den slutade med
hans undergång. Bittert måste han till sist ha känt
den falska ställning, i hvilken han försatt sig och
hvarur ingen utgång fanns, så länge han ej ville
svika sin ungdoms tro. Hans hälsa var bruten, kanske
hade han ock med sin lidelsefulla naturs häftighet väl
mycket stormat på den, och så drog han bort till
främmande land — för att dö. Det säges att de,
för hvilka han offrade sitt lifs bästa kraft, nu ämna
resa en sten på hans graf. Om så är, kunna med
sanning de orden där inristas: »Hetsad till döds af
skånska socialdemokrater».
Det gifves ingen kungsväg till idealens land.
Han, som med titanisk djärfhet ville omstörta himlar
och jord för att på deras ruiner bereda rum för en
bättre tidsålder och ett lyckligare samhälle, fick i rikt
mått erfara det. Nu som från världens begynnelse
går vägen till lyckolandet för folken som för den
enskilde genom det långsamma, mödosamma, plikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
