- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
22

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bref. Kopia af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tänkte bege sig hem. Hem kom han emellertid aldrig.
Han tog lifvet af sig på vägen, och i och för sig kunde
ju historien icke anses vara så särdeles märkvärdig.
Det var bara det med den euro- asiatiska hustrun.
Hvad gaf det i allmänhet för resultat, en sådan där
blandning af europeiska och icke europeiska element?

Han smålog: »I allmänhet är resultatet icke
fördelaktigt, fröken. Hvad mig beträffar, skulle jag
vilja säga antingen — eller. Det är det jag föredrar.»

»I längden?»

»A», sade han, »det beror på. Är det fråga
om rent asiatiska element, får tiden gärna vara så
kort som möjligt, hvilket icke hindrar att jag sett
idealiska typer af sagolika väsen med gasellögon där borta.
Ja, inte i Singapore. Gäller det däremot min egen
ras så —»

»Så?»

»Ja, så kan det dröja länge, mycket länge, innan
jag sätter punkt för historien, om jag någonsin gör
det. Jag menar —»

»Hvad då, herr doktor?» frågade jag, men jag
hörde icke svaret. Det hade spelats upp till en polka,
och den unge herre, som bjudit upp mig, kom fram
och bugade sig och räckte mig sin arm.

Den man jag lämnat satt icke länge ensam. Han
reste sig efter ett par ögonblick och sökte upp den
lilla värdinnan. De hade dansat tre eller fyra danser
med hvarandra och ökade listan med ännu en vals,
innan sällskapet bröt upp, men det är detsamma.
Ett par kloka och mycket klara — i den stunden
sällsamt ransakande — blåa ögon betraktade mig
ihärdigt, när jag svepte pälsen om mig och gick ned
för trapporna.

Och hemfärden, skall jag tala om hemfärden?
Pappa hade icke farit med, jag var ensam i vagnen,
och det var en trolsk natt med månsken öfver ny-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free