- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
33

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Septembersol. Skiss af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skratt, som glittrade och blixtrade från ögon och
tänder och gjorde henne alldeles röd i ansiktet. Det
stack till i honom — han hade ej på åratal känt sig
så bittert sårad, och han tog sin iilla skiffertafla, skref
några ord på den och räckte henne den. Där stod
endast:

»Jag är döfstum.»

Aldrig skulle han kunna glömma den blixtsnabba
förvandling hennes ansikte undergick. Skrattet
stelnade, och ögonen, som ännu voro fuktiga däraf,
stirrade hjälplöst på honom, nästan med ångest. Så brast
hon plötsligt i gråt, vände sig hastigt om och sprang
bort till det öfriga sällskapet, där han såg henne stå
och tala ifrigt och gestikulera, som om hon varit
alldeles uppbragt. Så tog han sitt parti, axlade
portören och gick — hela uppträdet hade varit pinsamt
för honom, och han önskade ingen fortsättning, inga
förklaringar.

Men dem kunde han ej undgå. Dagen därpå
inne i matsalen kom hon fram till bordet där han
satt, och fastän en mängd nyfikna ögon från de
kring-stående borden följde hvarje hennes rörelse, hälsade
hon nästan ödmjukt på honom och lade sedan på den
tomma tallriken framför honom ett stort blad — ett
halft ark nästan fullskrifvet med kolossala bokstäfver —
hon trodde visst, att han var skumögd också, utom
allt annat! — och där stod:

»Förlåt mig det där i går. Jag visste inte . . .
De andra narrade mig. Det var ett dumt vad. Jag
är så ledsen och har inte kunnat sofva på hela natten.

Elli v. Stahl.»

Så hade de genast blifvit vänner. Så snart hon
blef honom varse nere i läsrummet, i parken eller i
bergen, kom hon genast till honom, det var som om
det fallit af sig själft, att de skulle sällskapa med
hvarandra, endast de två. Äfven hon hade skaffat

Nornan 1902.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free