Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Septembersol. Skiss af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, jag vet inte . . . men jag tycker, att jag nu
inte har något mera där att göra.»
Hon såg länge forskande på honom ; så reste hon
sig plötsligt och gick. Han följde henne på några
stegs afstånd, men hon vände sig ej om, och de voro
redan framme vid crocketplanen, då hon stannade och
lät honom hinna upp sig. Hon räckte honom handen.
* Farväl och tack för i sommar.»
Han såg djupt in i hennes allvarliga bruna ögon
och visste ingenting att svara. Han kände en hastig och
kraftig tryckning af hennes hand, och så var hon borta.
Ett dygn hade gått sedan dess. Han hade ett
par gånger under dagens lopp gått förbi hennes bostad
och sett värdinnan stöka där. Borta — borta för ett
helt år, kanske för alltid. Han visste ej, om han var
ledsen däröfver, han visste ej, om han saknade henne;
han hade gått som en sömngångare i dag, i ett slags
inre dvala. Han hade läst hela sidor i sina böcker
utan att ha en aning om deras innehåll, och han skref
på sitt manuskript ord och hela meningar, som han
aldrig tänkt. Och nu — han hade ju aldrig ämnat
gå upp på Kummelberget, tvärtom, han hade gått ut
för att söka en Carex-art vid Rödevik, och nu stod
han ändå uppe på bergets topp, alldeles, vid den
ljung-bäddade klyftan, »hennes» plats, dit han aldrig mera
skulle gå, emedan han ej hade något där att göra.
Han slog sig ned på sitt vanliga klipputsprång
och såg mekaniskt ut öfver fjorden.
Så stilla och blankt. Solen var nära horisonten
och belyste fiskeläget och badhusen och klipporna som
med bengalisk éld. Ut till hafs stodo stränder och
kobbar svarta, helt i skugga, med aftonglöden bakom
sig. Det var en solnedgång i flamgult och kornblått
med ett förmedlande grönhvitt bälte. Sydosten, som
fläktat matt ännu vid sextiden, hade, innan den
slocknade, drifvit de små solskyarna ut till hafs, och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
