Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utanför. Studie af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig tankarne till en fråga, som grodde i hans inre,
väckte hans afund och gjorde honom dubbelt ursinnig.
— H varför skulle somliga hafva det så bra,
medan andra ständigt voro olyckliga och missnöjda?
Jäsningen inom honom blef häftigare, ögonen sköto
blixtar mot de rödmålade byggningarna på slätten och
det elaka leendet framträdde ännu tydligare.
Mekaniskt tog han några fjorårsgamla enbär och
stoppade i munnen men blott för att genast spotta ut
dem och kvidande krypa ihop. I brist på annan
sysselsättning såg han sig om efter en bekvämare
liggplats och flyttade sig bakom en stor sten, framför
hvilken ett par yfviga buskar höllo vakt. Han stirrade
slött med sina glåmiga ögon på raden af åkrar, hvilka
lågo där nere som en jättes groft tillyxade
schackbräde. Men han saknade fullkomligt h varje spår till
fantasi, för honom fanns icke vårens unga fägring, han
tänkte blott på, att det ännu var för kallt att sofva
ute. Lika litet förnummo hans öron fåglarnas
afskeds-kvitter, innan solen sjönk, han kände endast, att det
sved i magen, ty blåbärsriset, som han tuggat till
frukost, var för hårdsmält äfven för den, som ej visste
af annat än umbäranden.
På nytt började han idissla de bittra tankarne.
Hvarför skulle så många vara mätta och lyckliga,
medan han låg där hungrig och utstött? Om han
blott förmått göra dem något ondt, men hvad tjänade
det till att försöka, de voro många och han var ensam
och utsvulten. På deras sida stod lagen som en vän
och hjälpare, under det att den blifvit hans obeveklige
fiende, ehuru han icke gjort något. Han hade aldrig
lyckats fatta, att just detta, att han aldrig försökt göra
något, var det stora felet, som oåterkalleligt ställde
honom långt utanför de mättes och nöjdes krets. Han
skrattade hatfullt... utanför ... ständigt utanför ...
Ett svalt duggregn började långsamt falla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
